Höjden av lathet?
Oh, den första lördagen på typ fyra månader som min syster håller sig hemma och umgås med mig och pappa.
Låt mig förtydliga lite: vi umgås virtuellt.
Becca sitter i vardagsrummet med sin snygging-laptop.
Jag sitter här i hallen och degar vid vår oldie..och panikskriver lite arbeten.
Pappa ligger i soffan och kollar på teve.
Vi är ganska lata. Jag och Becca sitter cirka fyra meter ifrån varandra, men med olika synvinklar.
Så vi tog ett snack över msn:
bella säger:
brinner brasan?
Reebecca säger:
nu
Reebecca säger:
Aa
bella säger:
hur mycket då typ?
Reebecca säger:
massor
bella säger:
glöder det bara?
Reebecca säger:
nej
bella säger:
okejdå
Sen skulle jag precis gå och käka upp resterna av top notch-pajen jag och Kajsa gjorde igår.
Tanken slog mig att Becca har två meter närmare till köket.
bella säger:
kan du hämta pajen i mikron åt mig? snälla?
Reebecca säger:
haha noooot
bella säger:
men mina ben har somnat? *ser oskyldig ut*
Reebecca säger:
mina med
bella säger:
ajdå..kan du inte krypa?
Reebecca säger:
NEJ
Betyder detta att jag måste hasa mig ända bort till mikron alldeles på egen hand?! (Här pratar vi om en sträcka på drygt 12 meter, kurva inräknad!) Huh, det är en hård värld vi lever i.
haha :P
Det är ju det! Men men, bara o vandra runt och se glad ut! Semester ju.
Kram på dig!
måste bara säga att jag avgudar din humor och ditt sätt att skriva på:)