Well I never pray, but tonight I'm on my knees yeah

Onsdagsnätter, vad vore jag utan dom? Förutom att jag antagligen skulle se världen i ett lite mera utvilat tillstånd, men vad tusan! Har förresten ingen aning om vart min smått orealistiska kärlek/hat till speciella veckodagar kommer ifrån. Jag är inte den typen. Jag tar dagen som den kommer. Eller?

Den här dagen medförde en segdragen förkylning, och imorgon blir jag hemma, igen. Har dessutom skolarbete upp till öronen så någon vidare fritid lär det knappast bli. (inget Borat heller, fick nog av han i måndags ;D)

Vid närmare eftertanke så var jag visst inte så sugen på att blogga heller, haha. Man är inte särskilt kreativ med täppt näsa? Nej, för tillfället vill jag följande: ha te och rostade mackor och se på p3-guldgalan med trevligt sällskap...

Skinkmackor förresten. lönnebergaskinka, tunna skivor. (så dom nääästan går sönder) Efter att ha lyssnat på den underbart magiska låten Bittersweet Symphony, så går jag nu med bestämda steg upp och sover.

eran Bellis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback