Hej blåggen.
Jag borde tydligen kladda ner mina viktiga tankar om mitt väldigt intressanta liv här imellanåt. Den senaste veckorna (då har jag inte ens bloggat på nästan tre veckor) har det varit i genomsnitt 15 pers per dag och inspekterat mina tankar. Detta måste ju om inte annat betyda att det finns femton människor där ute, som febrilt suktar efter mera konstiga jämförelser, liverapporteringar och syner på livet a lá Bella?
Nåväl, vi kan ju låtsas iallafall.
Vi låtsas för fulla muggar!
Jag har varit inne flertalet gånger senaste tiden, men inte ett ända inlägget har kommit. Men så ikväll, när jag lycklig o mätt kommit hem från Linköping så glider jag in, och vad får jag se, jo ett inlägg. Jag grät, kvinna, jag grät av lycka när jag såg deta under. GUUD måste ha hört mig, jag har blivit bönhörd. Men tyvärr så måste du börja i kloster nu, jag lovade GUD det ifall han hade hört mina böner, vilket han gjorde. Så iväg med dig ;)