Bella goes blogging

Jag tror jag exploderar av allt plugg nu. För närvarande sitter jag i mediasalen och suktar efter en latte, (märkligt eftersom det var typ en månad sen jag tog mig en) samtidigt som jag med seeega fingrar knapprar på min Picassotext.

Japp. Jag skriver ett repotage om ett crew på en konsttidning som går i Picassos fotspår.
Det är skitskoj.
Alla tiders.

Två tredjedelar av min garderob ligger på golvet. Störande tycker pappa. Tillfredsställande tycker jag.
Lägger man alla plagg så att de inte överlappar varandra, så har man ju faktiskt en exakt koll över vilka kläder som finns tillgängliga, OCH vilka som matchar. Det är helt sjukt bra!

Sen är det ju ganska varmt om fötterna att tassa omkring på tunikor och hoodtröjor.

Min mamma är lite sur på mig. Det är väl typiskt?! Vädret är kanon, alla är glada, känslorna svallar...
men hon är sur ändå. Hon ger mig onda ögon. Säger att jag är slarvig..
Märkligt!

Jaaa, jag kanske råkade tappa bort hennes cykel.
Neeej, jag kanske inte direkt vet vart den är.

(Om någon får syn på en ljusblå, väldigt ful monark med gnisslig vit fjädersadel, så kan vi väl typ ringa mig eller något?!) Den är som sagt väldigt ful, därför har jag lite svårt att tro att någon skulle vilja ta den hur som helst..

Nu ska jag äta lunch.

Igår var alltså jag, Kajsa och Mats på en spännande spontan roadtrip till Linköping.
Det var spännande. Och härligt spontant.

Som en lycklig kalv i sommarhagen galopperade jag in på Monki, som slog upp portarna för bara någon vecka sen. Jag och Kajsa blev helt lyriska! Okej, vi hade kanske överdrivet hyllat affären innan, men ändå! Allt var sådär svart och råcoolt och lyxigt och rockigt som det bara kan bli! VAD KAN GÅ FEL LIKSOM?

Givetvis plockade jag som alltid på mig typ 10 plagg, som prompt skulle provas. Nu till själva haken - provrummen.
Tänk er en svängbar spegel, med ett litet kvavt 'otydliga speglar-överallt'-rum.
Inget fönster. Inga syrgasmasker.
Kollade man upp i taket så glodde fyra livrädda ögon ner på oss. (Dessa tillhörde oss själva, kom vi på efter)
Lägg där till två ganska hungriga kvinnor på dryga 170 med ett berg av kläder!

Ut kom vi iallafall. Genomsvettiga, stirriga och yra.
Vad kan vi lära oss av det här? Jag har tänkt.

- Gå in en och en i provrummen.
- Skratta inte! Det tar onödigt mycket syre.
- Prova endast oversizeplagg! Hemskt mycket enklare att komma ur. Fort.
- Ta med max två plagg in i 'cellen'.
- Titta inte runt. Bara rakt fram. Tänk 1800-tals-parhäst med skygglappar!

Nu ska jag sova riktigt hårt.

Dåså! Känner mig fortfarande som en knosat vilddjur, men det ligger något spännande över det också.
Jag bestämde mig för att kavla upp pyjamasärmarna (finns det överhuvudtaget något lyxigare än att glida runt i skotsk-rutig pyjamas en hel lördagseftermiddag?!) och städa lite i mitt krypin.

Egentligen är det typ husets största rum, men av någon konstig anledning är det alltid totalkaos där jag bosätter mig. Totalkaos minskar ju som bekant rörelseförmågan. Nu kan man iallafall röra sig fritt utan att riskera att trampa på exempelvis; cd-skivor, pocketböcker, långkalsonger..och tygkaninsbyxor (eeeh..jahaa!)
Dessutom luktar det så jäkla rent och fint att jag förmodligen skulle gjort en parfym med samma doftnoter, om jag vore en parfymcreator.

Nu är ju inte fallet så. Lyckligtvis. Fast å andra sidan var det en riktig höjdarupplevelse att lyssna på Hives live-dvd från i somras, samtidigt som man moppar golvet. TRY IT!

Käkade precis nudlar med köttsmak. Köttsmak?! Är inte det lite väl...diffust menar jag? Kött kan ju i princip vara vad som helst!

Nähä ni nudel-uppfinnare, skärpning! Jag föreslår dessa smaker:
Nudlar med grillad fläskkotlett-smak
Nudlar med en touch av fetaost och soltorkade tomater
Nudlar med en fresh smak av kräftklor
Nudlar med en extravagant essens av vaniljte...

Fixar ni det här så är min framtid helt klart under säkerhet! (iallafall på matfronten..)

Haaaaaaaaaaj!

Idag är min ambition till blogginlägg nere i hålfoten och gungar runt, och där gör den ju inte speciellt mycket nytta.

Istället tänkte jag bara berätta att jag är sjuuuukt laddad inför fredagens nattinnebandyturnering! Jag och åtta tjejer till (ingen av oss har någon som helst koll på det här med innebandy, allra minst jag!) är nämligen anmälda under lagnamnet Åsneslem.

Bara det faktum att vi lär möta division ett-spelande herrar i en av de första matcherna gör mig på något sätt helt lugn inombords. Så om någon lyckas höra typ vargylande ljud vid åttatiden på fredagkväll så är det förmodligen jag som blivit översprungen av en deffad elitspelare...

Godnatt!

Härmed bryts tystnaden. Jag orkar inte längre att sitta här, men så mycket ORD in my veins, going to waste.
Gött, då var den bloggpausen över då.

Nu blire oerhörda mängder maaaaaaat.

Klockan är efter midnatt. Det är en lagom kall (fråga mig inte vad jag menar med detta, men det är inte så kallt att man fryser fötterna av sig, och inte så varmt att man kan gå i shorts..något i mellan alltså! I detta fall kallat för 'lagom'. Förresten märker vi här tydligt sviterna efter mitt 'djup-efter-ett-syndrom' som ibland slår till när jag håller mig vaken liiiite längre än vad jag borde..) lördagsnatt, och om man duckar skallen några centimeter under min vidunderligt stora julstjärna, så ser man eeh....eh..stjärnor?

Okej, jag ser inga stjärnor direkt, lamporna bländar sikten. Men det jag ser är en fruuuuuktansvärt vacker måne, ett nästintill självlysande lekstugetak, och ett moln som fladdrar förbi i månskenet. Det här kan vara perfektion.

Om mina fotoskills hade varit en aningens mer skrytsamma så hade jag mer än gärna fotat lite i månljuset (Jag tänker a lá Ashton i A lot like love, när dom står där på stenen...*drar efter andan*) men tyvärr har inte jag några direkta färdigheter inom området. Om sanningen ska fram så verkar det som om 'skillsutdelaren' glömde bort lilla mig totalt.. synd känner jag. Om han läser det här nu så vill jag bara framföra att buktalning låter intressant, liksom bågskytte...och deodorantexpert.

Nehepp, dags att sätta livsbatteriet på laddning. Godnatt!

Jag borde tydligen kladda ner mina viktiga tankar om mitt väldigt intressanta liv här imellanåt. Den senaste veckorna (då har jag inte ens bloggat på nästan tre veckor) har det varit i genomsnitt 15 pers per dag och inspekterat mina tankar. Detta måste ju om inte annat betyda att det finns femton människor där ute, som febrilt suktar efter mera konstiga jämförelser, liverapporteringar och syner på livet a lá Bella?

Nåväl, vi kan ju låtsas iallafall.

Sitter här och skriver lite på sammanställningen i svenska B.. har inte riktigt förstått hur det här ska gå till, men då är det bara att göra det bästa av situationen, och improvisera lite. Och det funkar faktiskt. Vid tolvtiden kommer jag vara så jävla insatt att jag sitter och peppar fram varenda ord..

JAAAAA! KOM IGEN NU DÅÅ OLEEEE OLEEE OLEEE! VAAAAAAD SKREV STRINDBERG I SIN TEEEXT JOHAAAAN OCH MUTTRARNA DÅ? VAAAA? ÅÅÅÅÅH JOOBBBAAAA BELLA, ALL-IN, ALL-IN!

Okej, kanske inte. Men att slöskriva ett ord i kvarten och samtidigt surfa runt och delta i jultävlingar på modette.se och läsa different kind of bloggar, är inte så himla fel det heller.
Om jag har tur så kommer jag ha klart den här texten innan 17 februari.